2010-09-11

"Just gonna stand there
And watch me burn
But that's alright
Because I like
The way it hurts"

Det är den elfte september igen.
Det här datumet kommer och går, varje år.

Världen har inte varit sig lik sedan den här dagen för nio år sedan. Så är det bara. På gott och på ont.
Det finns så mycket som hade kunnat undvikas. Om det bara funnits lite mer rationalitet, lite mer förståelse.
Det är inte rationellt beteende att förklara krig mot terrorn. Att förklara krig mot en annan stat bara för att det i den staten kanske gömmer sig en man som man vill åt. Bara för att man behöver någon att klandra. Någon att straffa. Men jag förstår det, lite grann i alla fall.

Georg W Bush hade inte hunnit var president länge alls och så stod han inför en situation där han var tvungen att agera. Alla förväntade sig att han skulle göra något. Så här i efterhand kan vi ju tycka att han borde agerat annorlunda, kanske tycker han själv det till och med. Men just där och då...Jag vet inte. Jag önskar att han avvaktat. Att de behandlat det hela mer som en polisutredning, ett brott, än som ett krig. Det hade aldrig behövt bli ett krig.

I vilket fall som helst. Idag tänder jag ljus för de som dog i tvillingtornen. För de som dött och fortsätter dör i Afghanistan och Irak. För allt slöseri av människoliv som började när World Trade Center föll, som den första dominobrickan i ett spel där brickor bara fortsätter falla. Och människor lider.

"Just gonna stand there
And hear me cry
But that's alright
Because I love
The way you lie
I love the way you lie
I love the way you lie"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0