John Mayer - Daughters
John Mayer - Daughters
I know a girl
She puts the color inside of my world
But she's just like a maze
Where all of the walls are continually changed
And I've done all I can
To stand on her steps with my heart in my hands
Now I'm starting to see
Maybe it's got nothing to do with me
Fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too
Oh, you see that skin?
It's the same she's been standing in
Since the day she saw him walking away
Now I'm left
Cleaning up the mess he made
So fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too
Boys, you can break
You'll find out how much they can take
Boys will be strong
And boys soldier on
But boys would be gone without the warmth from
A womans good, good heart
On behalf of every man
Looking out for every girl
You are the guide and the weight of her world
So fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too
The Ark. 2011-09-16. Gröna Lund. Stockholm.
I don't have words to say how much I think I owe you
Jag på Djurgårdsfärjan på väg över till Gröna Lund.
Vi anlände på Grönan ca. 17.00. Konserten började ca 20.00 och
avslutades strax efter 22.
Så här såg scenen ut några timmar innan. När det väl drog igång stod vi
lite närmare än från var den här bilden är tagen. Jag tog inga kort under
konserten utan lånar nu lite bilder från Isa.
Vi i publiken.
Efter konserten i vår hytt. Vi bodde på ett vandrarhem som låg på en båt.
Vi satt på golvet i flera timmar och drack Chardonnay på tetra
och åt nacho-chips från Grönan. Mys!
Innan konserten, den här gången vann jag ingen choklad. Synd,
annars hade jag lätt försökt hitta något sätt att ge den till The Ark :)
xoxo
Em
Jag vet inte om jag kan beskriva det med ord fast det gått några dagar nu. Hela upplevelsen och tanken på vad det egentligen innebär att The Ark inte finns mer...gör mig ordlös. Inte mållös, det är att säga för lite, utan verkligen ordlös.
Jag på Djurgårdsfärjan på väg över till Gröna Lund.
Vi anlände på Grönan ca. 17.00. Konserten började ca 20.00 och
avslutades strax efter 22.
Så här såg scenen ut några timmar innan. När det väl drog igång stod vi
lite närmare än från var den här bilden är tagen. Jag tog inga kort under
konserten utan lånar nu lite bilder från Isa.
Vi i publiken.
Efter konserten i vår hytt. Vi bodde på ett vandrarhem som låg på en båt.
Vi satt på golvet i flera timmar och drack Chardonnay på tetra
och åt nacho-chips från Grönan. Mys!
Innan konserten, den här gången vann jag ingen choklad. Synd,
annars hade jag lätt försökt hitta något sätt att ge den till The Ark :)
Så...om jag nu ska säga något om själva konserten. Försöka i alla fall. Den var fantastisk, vacker, underbar. Och sorglig, ödesmättad och hemsk. På samma gång. Bitterljuv.
Jag älskade att de spelade Tell me this night is over, för när jag började lyssna på dem för sju år sedan som lilla 14 åriga Emmla, så var det min favoritlåt. När livet var så nattsvart som det var just då, så fann jag en stor tröst i den låten. "When I look into the mirror, all I see is a big mistake, and wouldn't you? Well I just wanna be fun, just wanna be the one who makes you smile. Well I just wanna believe that I could mean something to someone." Det där sammanfattar precis hur jag kände mig som 14 åring.
Älskade allt Ola pratade om, hans predikningar var så fantastiska och så träffsäkra.
Det gjorde ont att höra och se allt. Det gjorde ont att se hur röda de alla vara av situationen, även om vi inte såg super-bra deras ansikten och så från där vi stod så kändes det liksom i luften. När väl Calleth you var över så märktes det att de inte ville gå av scenen. Och när Ola under Calleths slut minut skriker, nästan desperat, "tack för ALLT" och hans röst går sönder mitt i meningen. Jag får rysningar bara jag tänker på det... Och sedan när de gått av, och de flesta av oss står kvar och någon någonstans börjar nynna på allsångsdelen av Calleth, och alla hänger på. Ett så himla vackert ögonblick! Så vackert att Ark komer ut och bugar igen. Sedan går de av och det är slutgiltigt. Alla tystnar. Det enda som hörs är gråten hos de som aldrig ville se den här kvällen komma och gå.
Isa och jag tog oss iväg från scenen, köpte pizza och nachochips, packade ner chipsen i en liten plastpåse som vi hade kvar från tidgare då vi hade köpt godisremmar och begav oss mot Djurgårdsfärjan. Sedan satt vi på golvetr i vår hytt halva natten och drack vin, åt chips och snackade.
Dagen efter möttes vi av en sån här vacker dag när vi lämnade båten, och kvällen innan kändes lika overklig som en dröm.
Jag älskade att de spelade Tell me this night is over, för när jag började lyssna på dem för sju år sedan som lilla 14 åriga Emmla, så var det min favoritlåt. När livet var så nattsvart som det var just då, så fann jag en stor tröst i den låten. "When I look into the mirror, all I see is a big mistake, and wouldn't you? Well I just wanna be fun, just wanna be the one who makes you smile. Well I just wanna believe that I could mean something to someone." Det där sammanfattar precis hur jag kände mig som 14 åring.
Älskade allt Ola pratade om, hans predikningar var så fantastiska och så träffsäkra.
Det gjorde ont att höra och se allt. Det gjorde ont att se hur röda de alla vara av situationen, även om vi inte såg super-bra deras ansikten och så från där vi stod så kändes det liksom i luften. När väl Calleth you var över så märktes det att de inte ville gå av scenen. Och när Ola under Calleths slut minut skriker, nästan desperat, "tack för ALLT" och hans röst går sönder mitt i meningen. Jag får rysningar bara jag tänker på det... Och sedan när de gått av, och de flesta av oss står kvar och någon någonstans börjar nynna på allsångsdelen av Calleth, och alla hänger på. Ett så himla vackert ögonblick! Så vackert att Ark komer ut och bugar igen. Sedan går de av och det är slutgiltigt. Alla tystnar. Det enda som hörs är gråten hos de som aldrig ville se den här kvällen komma och gå.
Isa och jag tog oss iväg från scenen, köpte pizza och nachochips, packade ner chipsen i en liten plastpåse som vi hade kvar från tidgare då vi hade köpt godisremmar och begav oss mot Djurgårdsfärjan. Sedan satt vi på golvetr i vår hytt halva natten och drack vin, åt chips och snackade.
Dagen efter möttes vi av en sån här vacker dag när vi lämnade båten, och kvällen innan kändes lika overklig som en dröm.
xoxo
Em
Berlin 2011
Hej igen!
Mitt nästa inlägg ska handla om den resa som min kära mamma och jag begav oss iväg på i slutet av sommaren. 17-21 augusti för att vara exakt. Jag jobbade min sista dag på äldreboendet Gruvgatan/Kvarter. Lillvik den 14 augusti och efter 9 veckors slit där var det dags för en weekend för att skämma bort sig rejält. I Berlin! Min absolut älsklingsstad. Mitt fjärde besök i staden, mammas första. Här följer en hög härliga bilder!
Furuvik 2011
Hej!
Nu var det bra längesedan jag skrev. Tänkte uppdatera lite av allt som hänt under sommaren. Börjar med bilder från när jag åkte med pappa, Marina och Joel till Furuvik i början av augusti.
