Identitet(kris) som TH fan
1 år sedan
2011-03-03 I love Språk
B.K
Min tv debut
http://www.ur.se/play/158710
Milano 2010.04.12
Hur ska jag beskriva det. Det är vad jag funderat på i flera dagar nu. Men jag antar att jag borde börja från början.
Långfredag. Jag sitter på min mammas säng med hennes laptop i knäet, ser att jag fått ett sånt där vanligt mejl från tokiohotel.com, där de informerar om att THs Live DVD ska spelas in i Milano. Jag minns att jag suckar riktigt ljudligt, mamma frågar varför. Jag förklarar att jag länge funderat på Milano, skulle gärna åkt dit. Hon förvånar mig genom atts äga; ÅK. Inom två minuter letar vi flyg och hotell på internet. Jag skriver till Sara via THA, smsar henne, går ner i duschen.
Har precis duschat färdigt då hon ringer upp mig. Hon vill också åka. Ska bara höra med sin mamma och sitt jobb.
Påskafton, kväll. Jag och Isa ska snart ut och göra Sandviken osäkert. Sara ringer. Inom en halvtimme har vi bokat flyg, flygbussar och hotell. Vi ska åka.
Söndagen den elfte april, en vecka sedan imorgon. Jag åker ner till Resecentrum, solen skiner. Möter Sara, vi tar en buss till Stockholm, vidare med flygbuss till Skavsta. Möter Yvette, Eva, Sara2 och Alexandra. Vi flyger till Milano tillsammans. Vi tar oss via flybuss från Bergamo Airport till Centralstationen, vi virrar runt och letar efter hotellet, frågar efter vägbeskrivning, italienare är dåliga på engelska men bra på kropsspsråk. Vi hittar rätt. Checkar in, går till Donken, jag köper ett Happy Meal vid elva på kvällen.
Nästa morgon. The D-day. Vi möts halv sex i lobbyn. Letar rätt på tunnelbanan, den öppnar sex, Väntar tillsammans med italienare som troligen ska transportera sig till sina arbeten. Tunnelbanan öppnar, vi köper dygnskort. Hoppas på grön linje, hoppas av vid Famogosta. Tar buss nr 320. Ser arenan. Hoppas av. Någon pekar, visar oss var kön börjar. Den är redan så lång. Vi väntar.
Under dagen får vi flytta oss framåt, har turen att hamna innanför avspärrningarna, kön bakom avspärrningarna växer sig enorm under dagen. Flera tusen. Framför oss, kanske 600-700. Solen skiner. Vi sitter, reser oss ibland när massorna förflyttar sig utan egentlig anledning. Lyssnar på vakterna som skriker på italienska: reggazzi! piano! basta! dentre! De köande tjafsar, käftar emot. Vi försöker bara ta oss igenom dagen. Det finns två bajjamajjor. Mina 2 besök hos dem = det äckligaste jag varit med om. Värre än att tömma pensionärers kisshinkar och få lite på sig. Det finns matställen men då måste vi gå ut ur vårt avspärrade område, vi gör det vid ett tillfälle men då är matställena stängda, jag får tag på chips och dricka. Som jag sedan lever på. Senare försöker vi ta oss ut för att köpa pizza men misslyckas, envisa vakter. Solen bränner verkligen i ansiktet.
Strax före sju släpps vi in. Trapporna är förskräckliga, jag tappar fart och position. Min astma låter mig inte springa. Sen nerför, jag är alltid rädd för att ramla, kan inte springa nerför trappor. Får ändå en hyfsat bra plats, kanske 3-4 rader från scenen på Georgs sida. Sen börjar kaoset.
Vi väntar i 2 timmar. Alla tror att det ska ske nu nu nu, och beter sig därefter. Jag och Sara2 som står tillsammans, enas tillslut om att ge upp våra platser och backa. Det efter att ha blivit utskällda av italienare, för att jag är lång och för att vi inte kan italienska. Och Sara2 hade svårt att andas. Många har det. innan showen börjar har jag sett minst 20 personer bäras iväg, avsvimmade.
Det börjar vid kl nio, minns inte det exakta klockslaget. Extas. Jag hamnar i extas när det blir mörkt och första tonerna ljuder, ägget kommer ner, Georg är plötsligt så nära, Tom på andra sidan, ser Gustav skymta fram, sen springer Bill ut. Extas. Och knuffar, och skrik. Så högljudda, jag glömde mina öronproppar på hotellet, ångrar att jag inte gick tillbaka efter dem, måste hålla för mina öron ibland. Viftar med min glowstick som jag köpte i Gbg och med min Sverige flagga. Knäpper kort men bara på ställen där jag vet att jag fick dåliga bilder i Sthlm. Knäpper på Georg, på Bill på motorcykeln under Dogs Unleashed, på Bill och Tom vid pianot under Zoom Into Me. filmar en bot av Zoom Into Me, en av mina favoritlåtar live.
Det går fort. Ändå väntar man ut det. Är så totalt utmattad när det är över. Tom. Full. Lycklig. Ledsen. Allt. Mest bara utmattad. Ont överallt. Särskilt i min vänstra fot. Nära döden upplevelse: Tom går över till Georgs sida, kastar ut sin vattenflaska, jag ser den flyga genom luften, landar ca 2 meter från mig, jag flyger åt andra hållet, 10 italienare flyger på den, två landar på min stackars vänstra fot. Svullen i ett par dagar, men idag mår den bra.
Vi möts utanför, alla har haft liknande upplevelser, galet, knuffande, skrikande, blivit dragna i håret, Eva svimmade. Men alla känner ändå samma sak: Det var värt det. Så känns det ännu mer nu några dagar efter. Jag skulle göra det igen, alltihop. Det enda jag kanske skulle förändra, maten. Jag skulle ätit mer under dagen, så jag orkat fajtas. Då hade jag nog orkat behålla den plats jag först hade framför scenen.
I vårt förvirrade tillstånd lyckas vi ändå ta oss till hotellet, Sara handlar åt oss på Donken medan jag duschar. Pommesfrites och läsk för mig, jag skrattar. Har levt på potatis hela dagen, först chips sen pommes. Vi slocknar, utmattade.
Upp med tuppen, vi tar flygbussen kl 8.00, tillsammans med Becka, Hanna, Tess, Linda, Fanny, Yvette och Eva. Sara2 och Alex flyger hem senare samma dag. Vårt flyg går 10.30. Först frukost på flygplatsen, panino. Italiensk smörgås, riktigt gott. Landar i Sverige, tar flygbuss till Sthlm, sen åker jag, Sara och Eva på samma buss tillbaka till Örebro. Jag tar mig hem. utmattad. Lycklig. Känner en förkylning. Kände den började komma redan i kön. Nös och frös i solskenet. Nu är den här på riktigt.
Sen har jag varit däckad. tagit mig till skolan, pluggat och sånt som jag måste, men inte mått så bra. Är fortfarande helt körd i halsen och näsan, har fortfarande feber, men mycket lägre.
Det var det. Milano. Tokio Hotel. Världens bästa.
Här kommer bilderna.
Tack för mig.
xoxo
Em
Italien/Milano/Mediolanum Forum/Picspam
Milano
Tokio Hote live i Milano
And we're gonna be there!!!
xoxo
Em
Tips
http://thfbloggen.blogg.se
Tror det är min bästa idé på länge.
Och tror THF har världen bästa team. Och världens bästa medlemmar. Med världens mest awesome skills.
Designen är ju bara för GRYM.
^^
Vad väntar du på?
Check it out!
xoxo
Em
Nostalgi
Fansupport 2008-04-03
Wir bleiben immer
Schreiben uns in die Ewigkeit
Ich weiß das immer
Irgendwo was bleibt
Wir fühlen
Wir sind für's Ende nicht bereit
Wir sterben niemals aus
Ihr tragt uns bis in alle Zeit
Simply the best
Mys-medley
Power-medley
Hey You
Intro
Tokio Hotel Live - 2010.03.04
Det bästa och det värsta jag någonsin gjort. Aldrig mer 13 timmars kö i snöstorm och kyla. Men alltid mer Tokio Hotel! Skulle lätt göra om det. Skulle lätt köa ännu längre för dem i bättre väder.
2010-03-04
2010-03-05
<3
------------------------------------------------------------------------------------------
Those were the best days of my life...
We are golden...
Tack för några av de mest fantastiska dagarna någonsin. Tack till tjejerna. Tack till THFarna. Tack till alla TH fans. Tack till TH. Tack för alla kramar. Alla skratt. Alla tårar. Alla hesa röster. Tack för allt!!1
xoxo
Em
Tokio Hotel, Kenza och Universals PR-spektakel
Det drar ihop sig. (bilden är från EMA, november 2009).
Ikväll är det turnépremiär!! Jag tar emot sms från Sara (weareradiohysteri.blogg.se).
Tågen är inte snälla. Så allt resande nästa vecka riskerar att bli kaosartat. Men man gör vad man måste för TH inte sant?
En liten sak jag måste nämna bara. Och inte för att klaga eller gnälla. Eller jo, lite. På uppdrag från MTV ska Kenza och Mirre gå på 4 Th konserter, smyga runt back-stage och intervjua fans som köar. Kul för dem! (jag menar det, verkligen). Men. O.Rätt.Vist. Också. Så klart. För det första gjorde de inget bra jobb alls i Köln. Kenzas intervju med killarna i september var helt okej och hennes rapportering från red carpet på EMA var också okej. Men ja. Vi vet ju alla varför de får göra det här. De är 2 TH fans. De blogga roch jobbar för MTV. Saken är den att det finns massor av andra TH fans som skulle förtjäna detta minst lika mycket. Varför ringer inte MTV upp en ledare för en svensk fanclub t.ex? Inte nödvändigtvis mig, men kanske Mirjam eller Madde? Nån från en svensk fanclub som kunde få gästblogga på MTV och göra den här resan. Eller åtminstone, att en sådan person kunde få göra den här resan tillsammans med Kenza och Mirre!
Det är alltid jäkligt konstiga prioriteringar. Universal Sverige prioriterar sin relation med Kenza Zouiten mer än sin relation med officiella svenska fanclub sidan som min vän Mirjam driver. Och jag förstår varför. Det handlar om potentiella kunder. Att genom att Kenza skriver om något i sin blogg som har en läsarkrets på 100.000 om dagen, så kan det vara så att någon av de 100.000 får för sig att köpa en skiva med TH. Bli ett fan. Det handlar om att fånga in nya potentiella fans men främst potentiella kunder.
Men vad med de fans som redan finns? Vi som driver fanclubs. Jag med THF, Madde med Street-teamet och Mirjam med Officiella Fancluben, vi tar hand om de fans som redan finns. Ser till att de fortsätter vara fans! Är inte det minst lika viktigt? Borde inte ett skivbolag intressera sig minst lika mycket för att behålla de fans som redan finns?
MTV och Universal är inte samma sak, och själklart tjänar MTV på att låta Kenza gör något då de får fler tittare då och fler läsare till sina mtv-bloggar. Det är ju själva anledningen till att hon anställts där. Men, som jag skrev tidigare. Skulle det skada att låta någon från en fan-sida vara med på ett hör också? Någon som jobbar varje dag för Tokio Hotel utan att tjäna ett öre på det?
xoxo
Em
Bild.de
allvarligt.
men tack för att ni gett mig dagens skratt.
nej fan, veckans skratt
LOL
Humanoid City Tour
So GEIL!!!
Längtar så oerhört mycket.
Älskar killarnas engelska. Bills "AAAH-wesome" i del 2 är bäst ^^
Stolthet & Fördom
Vill att ni ska läsa det här utdraget först från www.umo.se:
Nu för tiden anses det i Sverige ofta kvinnligt att bry sig om sitt utseende, att vilja ha barn, att bara ha hår på huvudet men nästan ingen annanstans på kroppen och att bli kär i män. Det anses manligt att vara bestämd, ha lagom mycket hår på kroppen och attraheras av kvinnor. Men det har inte alltid varit så.
Vad som anses manligt och kvinnligt förändras med tiden, och det kan se olika ut i olika länder och kulturer. Till exempel ansågs det i Sverige på 1700-talet manligt att gråta, och rika män skulle gärna vara sminkade och ha klack på skorna. Fattigare män skulle vara med och ta hand om småbarn. På 1800-talet ansågs det svagt att gråta och det kopplades istället till tjejer, precis som smink och att ta hand om barn. Vetenskapsmän och debattörer pratade om att kvinnor och män skulle vara varandras motsatser och ha olika biologiska egenskaper, till exempel att kvinnors biologi skulle göra att de inte passar till att studera. Idag vet forskare att det inte är så.
Och det här utdraget från wikipedia:
Androgyn: en människa med både manliga och kvinnliga egenskaper eller beteendemönster.
Eftersom de flesta mänskliga egenskaper rent allmänt finns hos både män och kvinnor, är själva frågan vad som ska anses "kvinnligt" respektive "manligt" föremål för intensiv debatt. I dagens sammanhang är det därför naturligt att med androgyn beteckna den samtidiga förekomsten hos en och samma person av utpräglat könspolariserade egenskaper som traditionellt har uppfattats som manliga respektive kvinnliga.
En man som offentligt drar en barnvagn och hemma sköter om sina små, uppfattas idag knappast som androgyn bara därför, medan samma beteende för hundra år sedan kanske skulle ha bidragit till en sådan karakterisering. På motsvarande sätt beskriver man knappast idag en kvinna som androgyn bara därför att hon bär långbyxor. Så sent som på 1950-talet kunde en sådan klädsel uppfattas som uttalat "manlig". Begreppet androgyn är därför påfallande vagt och måste förstås i sitt sammanhang.
--------
Då så, då har vi koll på begreppen!
Vet ni vem som dök upp först när jag gjorde bild-sök på Google på ordet androgyn? Bill Kaulitz. Föga överaskande men mycket passande för det är honom jag vill prata om.
När någon säger;
"han ser kvinnlig ut" eller "han ser ut som en tjej" eller "han är för feminin" eller "han är omanlig"
Vad menar den personen då? Vilken aspekt av Bills utseende syftar den på?
Låt oss bryta ner det hela!!
Håret:
Det är en faux-hawk, typ en mohawk men inte hela vägen. På vad sett är den kvinnlig? Vilken man som helst kan väl ha en faux-hawk? Det är tufft, punkigt och busigt.
Sen finns det de som säger att faux-hawken är okej men när han har den platt så är det baar FÖR feminint. Ska vi ta en titt...
Hallå!! Det där kallar jag en frisyr som alla män lätt kan ha. Håret kammat bakåt, lite stureplans-varning nästan men utan alla äckliga produkter. Det ser naturligt ut, det ser enkelt ut och viktigast - det ser BRA ut.
Då kommer vi till...
Ansikte:
Oj oj här snackar vi kindben, mun, näsa, ögon. Var ska man börja? Det där är ett perfekt ansikte som vem som helst skulle vilja ha män och kvinnor. Hur kan man säga att Bills ansikte INTE är manligt? Markerade kindben a la Bill Kaulitz skulle vilken manlig fotomodell som helst kunna döda för.
Så vad är det då som gör det. Som gör Bills ansikte "feminint" eller "kvinnligt". Sminket? Men andra rockstjärnor sminkar sig också ju! Se bara på Pete Wentz från Falloutboy, sångaren i Green Day eller sångaren i My Chemical Romance. Vad gör deras ansikten eller deras smink annorlunda och mer "manligt"? Ja men Bill har ju läppglans kommer någon säga nu. Jaa han har läppglans. Ibland. Som på den här bilden. Mem vad är omanligt med läppglans? Det visar ju uppenbarligen läpparnas fyllnad och form mycket bättre, och Bill har perfekta läppar. Jag skulle också vilja visa upp dem om jag var han. Jaa och sen har han ju ögonskugga. Jaha? So what? Tro inte att de andra killarna bara har eyeline, jag lovar att mer än häklften har svart ögonskugga också! Och Bill använder färgad ögonskugga ibland, men det är IBLAND. Och, när han gör det, vad är det för "omanligt" med det? Jag tycker alltid han ser utomjordlig ut när han gör blå eyeliner eller rost-röd ögonskugga.
Vidare till nästa del...
Överkroppen:
Så vad ser vi? Smal hals. Smal överkropp i helhet. Smala, långa armar. Nyckelben. Axlar. Bröstkorg. Midja.
Vad är det med den här överkroppen som i vissas ögon skriker "kvinna"?? Det finns uppenbarligen inga tuttar att tala om på den kroppen. Och inte ens den smalaste av smala kvinnliga modeller kan få en bröstkorg så platt som den där. Så vad är det? Att vi kan se nyckelbenet? Hallåååå...vilken vältränad man visar inte gärna upp nyckelben i samma veva som magmuskler och liknande? Muskler ja, det är inte så tydligt på Bill ifall han har några värda att nämna. Vilket i mångas ögon är samma som "omanlig". Inga muskler, ingen man. Men HALLÅ igen. Det finns många spinkiga rock-killar som aldrig anklagat för att vara kvinnliga. Kurt Cobain. Okej han knarkade bort sina muskler, men ändå, faktum kvarstår han var en muskel-lös spinkis precis som Bill men kallades han kvinnlig? inte vad jag vet.
Så är det då kläderna det beror på? Kanske det. Men vi ser en kavaj. Vilken man som helst kan bära kavja utan att någon höjer på ögonbrynen. Så vad är det med den här kavajen? Några skulle nu påstå att den har "kvinnliga" skärning. Vem fan bestämmer vad som är "kvinnlig" v.s "manlig" skärning av en kavaj? Herregud, om 2 år kanske alla män går runt i kavajer som har samma v-ringning och samma skärning som den där. Bara fär att vi är vana vid att se kvinnor i lite mer tajta, v-ringade kavajer så betyder inte att att sådana är "kvinnliga" bara för det. Herregud, det är en man på bilden, en man som har den på sig. Bara det i mina ögon gör att kavajen på bilden ÄR manlig. Och kan och borde kunna bäras av vilken man som helst.
Sista delen då...
Underkroppen:
Långa, smala ben. Smala höfter. Mer än så är det inte. Och enligt manlig anatomi ska mannens höfter av naturen vara smala, tillskillnad från kvinnans. Vi behöver mer där, för vi ska liksom klara av att föda barn. Och långa ben, det finns väl tonvis av långa killar. Smala ben...ja? Finns tonvis av långa, spinkiga killar också. Min snart artonåriga lillebror är ett bra exempel.
Så vad är det med den här bilden, som stör? Som inte passar in i mallen "manlig". Skor med klack. Så långa ben blir ännu längre. Okej...Men vad då, skulle skor med klack vara omanligt? tänk på platåskorna från 1970 talet, ALLA hade dem, män och kvinnor. Så varför skulle inte alla män kunna gå i skor med klack. Jamen han är ju redan lång...varför göra det värre liksom? HALLÅ igen. Den kommentaren hatar jag. För jag är lång. Men jag tänker ändå ha på mig vad fan jag vill! Jag tror och hoppas att det är lite så Bill tänker. Lite som; jaha jag är väldigt lång, så varför inte framhäva det lite extra. In your face!
Vad är det annars då på bilden som stör. De tajta byxorna? Im telling you, det är inte värre än de byxorna som bandet Heat's trummis hade i 2009 års melodifestival och ingen kallade honom kvinnlig. Och när det gäller vissa manliga delar så kan vi ju tydligt se att Bill har dem. Det finns en lill-Bill där i byxorna.
-------------------
Vad är min poäng?
Jo att det inte är så att Bill i sig är kvinnlig. Han ÄR en man. Han beter sig som en man. Han ser ut som en man. För att han ÄR en man. Men det finns vissa element som av andra människor kan UPPFATTAS som "kvinnliga", sminket, kläderna, skorna och så vidare. Men det handlar bara om VÅRA uppfattningar om vad som är "manligt" och "kvinnligt" det är överhuvudtaget INGENTING med Bill Kaulitz att göra.
Sen kan man snacka sexualitet. För kallar man honom inte kvinna så kallar man honom bög. Jag säger samma som innan, det handlar inte om Bill Kaulitz sexualitet utan det handlar om VÅRA uppfattaningar kring hur en person som har en viss sexualitet ser ut och beter sig. Våra uppfattningar, våra förväntningar. Det har absolut inget som helst med Bill att göra. Bara med oss själva.
Så låt honom vara. Det är hans kropp, hans sexualitet, hans personlighet - HANS LIV.
Det enda vi kan göra är att se på oss själva, och fundera kring varför vi tänker som vi gör när vi ser honom. För felet ligger aldrig hos honom, det ligger ALLTID hos oss.
Det var allt för mig för ikväll.
xoxo
Em
Fashion icons
Fashion
Bill Kaulitz + DSquared = match made in heaven
Vi har vetat ett tag att DSquared tvillingarna ska göra scenkläderna till Tokio Hotels kommande turné.
Och nu...
Nej jag kan knappt säga det. RYSER!
Bill öppnade DSquared's modevisning i Milano.
Det där var mitt häftigast fangirl moment på länge. Jag ryser fortfarande, tårar i ögonen. Hur perfekt får man bli?
Kolla själva:
HOLY KAULITZ.
Jag säger bara det, om hans scenkläder är så där fantastiska så kommer dubbelt så många fangirls svimma. De vanliga som svimmar av utmattning, syrebrist och vätskebrist så klart. Men så en helt ny grupp som svimmar bara för att de får Bill-hottness-overload.
Nej jag måste hämta mig lite. Är helt....blown away.
xoxo
Em
Svarta Linjer
Jag gjorde precis den här videon.
Enjoy!
Holy Kaulitz
De här bilderna är helt FANTASTISKA!!
Enjoy ladies...
Källa: Tyska GQ
