UtanNamn
Drömmen, att komma iväg, till en ny plats och möta nya människor. Att uppleva saker, finna nya drömmar, utvecklas som människa. Jobba med kreativa inspirerande människor på fantastiska platser. Fotografer, konstnärer, artister, regissörer, författare, manusförfattare, filmskapare. Drömmen, att andas kärlek till konsten. Kärlek till orden, bilderna, den fria tanken. Fantasin som flödar. Bevara integriteten, framhäva ärligheten, öka trovärdigheten. Allt handlar om relationer. Relationen med publiken. Inte kunden utan vännen, medmänniskan. Drömmen, att möta nya människor, skaffa vänner för livet. Vänner som man kan lita på, som man skulle ge sitt liv för och som man vet skulle göra det samma för en själv. Vänner som man kan skratta åt och med, gråta, leka, skämta, busa, diskutera, debattera, bara vara. Inga krav. Ingen besvikelse, inga lögner, ingen oro. Inget spel. Drömmen, att möta någon att älska och bli älskad av. Stå i vit klänning vid ett altare. Skapa en familj, med barn och vänner. Drömmen, ett julfirande i ett hus någonstans i världen. Barnens ögon tindrar. Ingen stress, ingen press, inga krav. Inget schema. Viktigast av allt, huset fullt av värme, glädje, kärlek, julefrid. Drömmen, att få vara lycklig. Att ha ett jobb som är tillfredsställande, att ha vänner att vända sig till i alla lägen. Att ha någon att dela livets alla upp- och nedgångar med. Att ständigt känna, det är för bra för att vara sant, men om jag drömmer – väck mig inte.
Februari färgar världen vit och gör den kall
Det är svinkallt ute....
Och äntligen kommer en uppdatering från mig. Vi fick godkänt på uppsatsen och nu har jag äntligen fått in nya pengar på kontot från CSN, köpt all kurslitteratur till spanska A (utom en bok). Flyttat hem från Örebro och in i stugan på gården hos mamma, umgåtts med en fin tjej från Gävle som heter Katrina, gått på bandy med pappa och farfar, ätit semlor hos mormor koch morfar och fått två för-tidiga-födelsedagspresenter. Förra helgen fick jag en SamsungGalaxyMini av mamma tidig 22-års present och i torsdags fick jag en biljett till musikalen Spamalot i Stockholm av bästa Isa. Vi hade en fantastisk kväll i huvudstaden och sedan sov jag över hos henne i Uppsala.
Om ni inte vet vad Spamalot är borde ni kolla in det här klippet, Sveriges humorelit medverkar:
Framöver väntar Praise Explosion i Katrinas församling, Korskyrkan i Gävle, på lördag. Sedan åker mamma och hennes man till Ullared och jag ska vara hundvakt. Därefter firar vi den 18e februari med kalas frö min lillebror som blir 20 den 23e, då får släkten även chansen att gratulera mig men huvudpoängen med festen är att fira 20 åringen. 22 är en så meningslös ålder...
I mars skulle jag vilja åka tillbaka till Örebro och gå på Kingdom Culture...men jag behöver sova hos någon då så måste kolla upp det lite närmare. I så fall är det den 9e mars. Sedan hoppas man ju på SM final i bandyn mot slutet av mars. Och det blir möjligen Valborg i Uppsala, sista april. Och just det, nu glömd ejag nästan det viktigaste av allt, i slutet av maj drar mamma och jag till Grekland! Vi ska till Lefkas och ska bo på Captain Stavros hotell i Nidri. Det blir en examenspresent till mig själv för Spanska A terminen slutar 12 maj med ett nationellt prov i grammatik, måste komma ihåg att så fort som möjligt bestämma en plats att skriva provet på, lutar åt Högskolan i Dalarna och om inte det funkar kanske det blir Uppsala universitet. Bara jag slipper åka upp till Mittuniversitetet och skriva det där. Så efter 12e maj får jag så klart vänta ett tag på rättning innan betyget på kursen kommer, sedan är jag fri att ansöka om examen hos Örebro Universitet. Har börjat söka sommarjobb också, satsar lite mer på jobb i Stockholm och liknande i år, om jag får där kan jag bo i Uppsala i Isas lägenhet och pendla. Så håll tummarna!
xoxo
Em
Pictures of...Örebro
Här nedan sammanfattar jag min tid i Örebro i lite bilder...
Enoy!
Nytt år
Uppdatering
xoxo
Em
Första Advent
Första ljuset är tänt. Jag står vid spisen och lagar middag, lyssnar på min jul-lista på Spotify.
xoxo
Em
November 2011
Christina Perri - A thousand years
Adele - Somone like you
Erato - Call your girlfriend
Chris Colfer & Lea Michele - Defying Gravity
Fullt upp och Uppsala äventyr
Hursomhelst, lite kul hinner jag med också. Hade en fantastisk eftermiddag med Martina förra fredagen, vi café-hoppade i Örebro. Och nu i helgen åkte jag till Uppsala för att hälsa på Isabelle. Hon pluggar till förskolärare där och hyr ett rum centralt och bra i Uppsala tillsammans med sin pojkvän. Tyvörr var jag riktigt förkyld så vår plan att gå på nation i fredags blev det inget av, vi körde fredagsmys istället. Lördagen blev dock perfekt, shopping, lunch och fika på stan följt av Breaking Dawn Part 1 på bio och sedan sen matlagning och middag 22.30. Vi gjorde kyckling och nudlar i thaisås och kokosmjölk. Mums!
Tog inte så mycket bilder men här följer i alla fall ett par st.
Jag står på en sten, jag är inte så där lång egentligen ;) På väg till biografen.
Fika på ett oerhört mysigt café efter en dag med shopping, innan vi gick till biografen för att se Breaking Dawn.
xoxo
Em
Kvinnligt, manligt, mänskligt.
Make, maka, pojkvän, flickvän, partner, person?
För ett par veckor sedan nu så jobbade jag som självscanningsvärd på nyöppnade Citygross ute i Vivalla här i Örebro.
Detta som konsult för Academic Work, som anlitats av Järnbruket som i sin tur anlitats av Citygross. Ja invecklat.
En sak som jag tänkte på hela tiden, först omedvetet men sedan mer medvetet, var att försöka hålla mig könsneutral när jag pratade med kunderna. Alltså, man kunde beställa två kort på samma kundnr om man ville men den andra personen varockså tvungen att vara på plats då jag behövde se bådas legitimation och få bådas underskrifter.
Inte så krångligt visst?
Min åsikt är att det i Sverige 2011 inte ska spela någon roll vilket kön du har eller vilket kön du gillar. That simple. Alltså ville jag undvika den stora fällan...att säga "din fru/flickvän" till alla män eller "din man/pojkvän" till kvinnorna.
Förstå skämsfaktorn om det skule visa sig att den jag står och pratar med har en partner av samma kön?
Så jag höll mig alltså till uttryck som "den andra personen" och "din partner".
Snyggt jobbat, sade jag till mig själv när torsdagspasset var över.
Så kom då söndagspasset och den förmiddagen var första gången som jag visste att jag gjort rätt.
Jag säger inte att jag inte träffade på någon under torsdagen som ingick i ett samkönigt förhållande, men jag visste i så fall inte om det. Under söndagen däremot kom en kvinna fram och började fylla i formuläret, jag körde min vanliga förklaring, som nu var helt automatisk. När jag nämner den andra personen ropar hon på sin partner som också visar sig vara en kvinna, hon har deras dotter på armen. Båda skriver på. Sedan börjar de scanna. Inombords är jag nöjd med mig själv. På lunchen tar jag upp det med min kollega, frågar om hon också tänkt på att försöka vara könsneutral, det har hon. Vi är överens om att vi är riktigt duktiga, så där duktiga som man bara kan vara när man jobbat så länge att all självinsikt och ödmjukhet flugit ut genom fönstret. Vi är egentligen inte alls självgoda. Lovar.
Hursomhelst, framåt klockan sju på kvällen skiter det sig. Min kollega hjälper en man med sitt formulär, jag hjälper några andra kunder med sina. Så hör jag att hon bryter vår automatiska, inlärda könsneutrala versin av snacket. Minns inte men hon säger antagligen "din fru" eller "hon" istället för den andra personen. Mannen svarar något med att "han är inte här nu". Jag märker att det håller på att uppstå en pinsam situation så jag hoppar in i samtalet innan min kollega hunnit blinka, låtsas som ingenting, förklara hur det går till att de kan komma tilbaka senare och registrera ett till kort på samma kundnr men i den andra personens namn. Nu säger jag tydligt "hans namn" för det skulle bara vara konstigt att nte göra det. Misstaget hade ju liksom redan skett. Sedan låter jag min kollega knyat ihop säcken medan jag avslutar samtalen med de andra kunderna som jag påvörjat innan det där hände.
När vi får en lugn stund utan kunde säger hon till mig, fy sjutton vad typiskt. Vi som precis pratade om det där.
Ja, säger jag. Men herregud...det hade ju inte hänt om klockan varit 11 direkt, det är bra för att det är sent.
Jo, säger hon, så är det ju. Men ändå, pinsamt. Jag nickar, en aning ja. Men det gick ju ändå bra.
Egentligen vet jag inte hur mycket samkönade par bryr sig. Eller hur vana de är vid att folk faktiskt inte tänker som vi försökte tänka. Jag önskar i alla fall att dt kunde bli standard, att alla som arbetar inom något form av serviceyrke, där man möter människor, kunde sluta tänka i termer av kön och sexualitet hela tiden. Att bara ta för givet saker.
Jag är i alla fall nöjd med att vi försökte. Men mest nöjd är jag med att det faktiskt kom naturligt, det var inget som jag innan planerade att jag skulle använda könsneutrala ord. Det bara blev så automatiskt. Jag hoppas att det är ett tecken på att samhället och människors tankebanor kring sådant här håller på att förändras. Det skulle bara vara bra.
Glee - Mitt nya beroende
Oktober 2011
Lighthouse - Joe Jonas
Criminal - Britney Spears
Not Alone - Darren Criss
Across the universe - The Beatles
Triggande innehåll?
Bildkälla: weheartit.com
Vad är då triggande? Det beror lite på. Det är olika för olika människor. Men det man vanligtvis menar är när det är något som kan trigga minnen eller beteenden. Ätstörningar är ett klassiskt exempel, det finns många olika sätt att trigga ätsatörningar. Allt från bilder på sjukligt smala människor till att någon man känner säger att man ser frisk ut. För frisk betyder fet...right? När det gäller trigga minnen, gäller det oftast minnen från traumatiska upplevelser. Våldtäkt, misshandel, tragiska dödsfall i familjen eller vänkretsen. Det kan vara allt från att en skönlitterär text skriver om våldtäkt, att en film visar en misshandel som påminner om den man själv varit med om och liknande. Som ni förstår finns det en hel massa material som kan anses vara triggande. I olika situationer för olika människor.
Därför är det helt naturligt att man sätter ut varningen "triggande innehåll" särskilt när det gäller något man själv producerat, som en fanfic. Om innehållet berör självmord, självskadebeteende, våldtäkt, misshandel, sexuella övergrepp, ätstörning etc, är det naturligt att sätta ut den varningen. Men. Och nu kommer jag fram till min poäng... är det inte så att någon som blir triggade av att läsa/se sådant innehåll, bara kommer lockas till att läsa/titta ändå, trots varningen? Att varningen i sig nästan drar dessa människor till sagda text eller annat medieinnehåll?
Jag kan ha helt fel. Jag har själv inte varit med om någon traumatisk livsomvälvande upplevelse, lider inte av någon sjukdom som t.ex. anorexia. Så jag vet självklart inte hur det fungerar. Kanske är det mer troligt att någon som utsats för sexuellt/fysiskt vål undviker när trigger varningen dyker upp, men att någon som är precis blivit fri från ätstörningar dras till det som ett sätt för sjukdomen att få klorna kring personen igen? Kanske är det vissa triggande element som drar människor till sig medan andra uppfyller sitt syfte och håller dem bort.
Jag vet inte. Och det här inlägget syftar inte heller till att ge besked, tala om att så här är det. Det är bara mina funderingar. Hoppas att ingen tar illa upp, och jag vill gärna höra andras åsikter om saken.
xoxo
Em
Alive and kicking
Hej hopp...
Vet att det var ett tag sedan jag bloggade. Jag har verkligen drunknat i plugg och inte haft tid att göra mycket annat. Men den här helgen kan jag andas igen. Nu har jag i alla fall kommit ikapp. Fortfarande fullt upp, men inte överfullt i alla fall.
Har bara 2 praktikplatser kvar att söka också, ska skriva de ansökningarna imorgon.
Framtiden kommer närmare.
Jag hoppas hoppas hoppas och ber ber ber att den ska bli fin. Att den ska bli rätt. Full av liv. Möjligheter. Människor. Platser. Tankar. Känslor. Erfarenheter. Allt.
Bara svammel här idag. Sorry.
John Mayer - Daughters
John Mayer - Daughters
I know a girl
She puts the color inside of my world
But she's just like a maze
Where all of the walls are continually changed
And I've done all I can
To stand on her steps with my heart in my hands
Now I'm starting to see
Maybe it's got nothing to do with me
Fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too
Oh, you see that skin?
It's the same she's been standing in
Since the day she saw him walking away
Now I'm left
Cleaning up the mess he made
So fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too
Boys, you can break
You'll find out how much they can take
Boys will be strong
And boys soldier on
But boys would be gone without the warmth from
A womans good, good heart
On behalf of every man
Looking out for every girl
You are the guide and the weight of her world
So fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too
The Ark. 2011-09-16. Gröna Lund. Stockholm.
Jag på Djurgårdsfärjan på väg över till Gröna Lund.
Vi anlände på Grönan ca. 17.00. Konserten började ca 20.00 och
avslutades strax efter 22.
Så här såg scenen ut några timmar innan. När det väl drog igång stod vi
lite närmare än från var den här bilden är tagen. Jag tog inga kort under
konserten utan lånar nu lite bilder från Isa.
Vi i publiken.
Efter konserten i vår hytt. Vi bodde på ett vandrarhem som låg på en båt.
Vi satt på golvet i flera timmar och drack Chardonnay på tetra
och åt nacho-chips från Grönan. Mys!
Innan konserten, den här gången vann jag ingen choklad. Synd,
annars hade jag lätt försökt hitta något sätt att ge den till The Ark :)
Jag älskade att de spelade Tell me this night is over, för när jag började lyssna på dem för sju år sedan som lilla 14 åriga Emmla, så var det min favoritlåt. När livet var så nattsvart som det var just då, så fann jag en stor tröst i den låten. "When I look into the mirror, all I see is a big mistake, and wouldn't you? Well I just wanna be fun, just wanna be the one who makes you smile. Well I just wanna believe that I could mean something to someone." Det där sammanfattar precis hur jag kände mig som 14 åring.
Älskade allt Ola pratade om, hans predikningar var så fantastiska och så träffsäkra.
Det gjorde ont att höra och se allt. Det gjorde ont att se hur röda de alla vara av situationen, även om vi inte såg super-bra deras ansikten och så från där vi stod så kändes det liksom i luften. När väl Calleth you var över så märktes det att de inte ville gå av scenen. Och när Ola under Calleths slut minut skriker, nästan desperat, "tack för ALLT" och hans röst går sönder mitt i meningen. Jag får rysningar bara jag tänker på det... Och sedan när de gått av, och de flesta av oss står kvar och någon någonstans börjar nynna på allsångsdelen av Calleth, och alla hänger på. Ett så himla vackert ögonblick! Så vackert att Ark komer ut och bugar igen. Sedan går de av och det är slutgiltigt. Alla tystnar. Det enda som hörs är gråten hos de som aldrig ville se den här kvällen komma och gå.
Isa och jag tog oss iväg från scenen, köpte pizza och nachochips, packade ner chipsen i en liten plastpåse som vi hade kvar från tidgare då vi hade köpt godisremmar och begav oss mot Djurgårdsfärjan. Sedan satt vi på golvetr i vår hytt halva natten och drack vin, åt chips och snackade.
Dagen efter möttes vi av en sån här vacker dag när vi lämnade båten, och kvällen innan kändes lika overklig som en dröm.
xoxo
Em