2009-11-28
Förlåt förlåt, det var hur längesen som helst sen jag bloggade!!
Men jag har en bra anledning, jag har haft så mycket att göra. Har varit überstressad.
Ni ska få se lite bilder i alla fall =) Förra helgen var Isabelle här!
Vi såg New Moon och tyckte att den var grym!! Isabelle dreglade över Jacob men jag var inte lika imponerad...jag är fortfarande Team Edward!
I lördags hade vi tänkt gå ut men vi var så trötta efter en dag på stan att vi stannade hemma och åt pizza och kollade på Robinson, Fyra bröllop och en begravning och snackade hela natten. Vi slutade prata halv 5 på morgonen (!).
Och på söndagen åkte hon hem till Gävle.
Just det, vi kollade på Ullared också, på min laptop ^^
Och käkade lunch på Rosalies Deli, grymt god pasta!!
Sedan kom måndagen och det innebar föreläsning, kurs intro på delkurs 3.
På tisdagen så bar det av mot Electrolux på Aspholmen för mig, Maja och Nanthin. Min micro har nämligen pajat...
Jag paketerade den, med hjälp av handdukar och tejp... xD
Onsdagen ägnades åt föreläsning. Torsdagen och fredagen likaså.
Dessutom har det varit mycket att fixa med på THF. Inte mer än vanligt egentligen men lite tyngre än vanligt, vi har nämligen försökt åtgärda vissa problem med mobbing. Förhoppningsvis har vi lagt locket på nu för allt verkar ha lugnat ner sig. Thank God...
Idag ska jag försöka laga lasagne, eller egentligen lasagnette (har en mix) och sedan ska jag in till stan för att träffa Anna Sjögren, vi sa gå i kyrkan. Första gången jag sätter foten i en kyrka sen jag flyttade hit. Det ska bli intressant!
Det var nog allt för nu.
Ska försöka blogga oftare under den kommande veckan.
C'ya!
xoxo
Em
Men jag har en bra anledning, jag har haft så mycket att göra. Har varit überstressad.
Ni ska få se lite bilder i alla fall =) Förra helgen var Isabelle här!
Vi såg New Moon och tyckte att den var grym!! Isabelle dreglade över Jacob men jag var inte lika imponerad...jag är fortfarande Team Edward!
I lördags hade vi tänkt gå ut men vi var så trötta efter en dag på stan att vi stannade hemma och åt pizza och kollade på Robinson, Fyra bröllop och en begravning och snackade hela natten. Vi slutade prata halv 5 på morgonen (!).
Och på söndagen åkte hon hem till Gävle.
Just det, vi kollade på Ullared också, på min laptop ^^
Och käkade lunch på Rosalies Deli, grymt god pasta!!
Sedan kom måndagen och det innebar föreläsning, kurs intro på delkurs 3.
På tisdagen så bar det av mot Electrolux på Aspholmen för mig, Maja och Nanthin. Min micro har nämligen pajat...
Jag paketerade den, med hjälp av handdukar och tejp... xD
Onsdagen ägnades åt föreläsning. Torsdagen och fredagen likaså.
Dessutom har det varit mycket att fixa med på THF. Inte mer än vanligt egentligen men lite tyngre än vanligt, vi har nämligen försökt åtgärda vissa problem med mobbing. Förhoppningsvis har vi lagt locket på nu för allt verkar ha lugnat ner sig. Thank God...
Idag ska jag försöka laga lasagne, eller egentligen lasagnette (har en mix) och sedan ska jag in till stan för att träffa Anna Sjögren, vi sa gå i kyrkan. Första gången jag sätter foten i en kyrka sen jag flyttade hit. Det ska bli intressant!
Det var nog allt för nu.
Ska försöka blogga oftare under den kommande veckan.
C'ya!
xoxo
Em
Keith Haring
Vet inte om ni minns men i somras skrev jag om ett konstnärspar som verkligen berörde mig, deras konst inspirerade mig verkligen och jag delade med mig av några av deras bilder som var favoriter hos mig. Jag introducerades till dem via K-special i SVT.
Och nu har det skett igen. Jag slår på teven, helt slumpartar och det är K-special. Om en konstnär som även han lyckas beröra och inspirera mig. Keith Haring.
Alltså K-special + Emmla = Sant!
Det programmet är väldigt underskattat.
Jag är inte ens särskilt konstintresserad, men jag beundrar alla människor som skapar något. Kreativitet är det vackraste en människa har att erbjuda!
Tyvärr finns Keith Haring inte med oss idag, som så många andra fantastiska människor har han gått bort i AIDS.
Lite info om Keith från svenska Wikipedia.
"Keith Haring, född 4 maj 1958 i Reading, Pennsylvania, USA, död 16 februari 1990 i New York, var en amerikansk konstnär. Han studerade vid School of Visual Arts, New York 1978-1979."
"Haring började måla på de vakanta reklamplatserna i tunnelbanan. Han använde krita, som inte är permanent (till skillnad från sprayfärg). Trots detta blev han arresterad upprepade gånger. Den överhettade konstscenen, "konst-boomen", under 1980-talet i New York var sådan att ateljéerna inte räckte till; man intog självsvåldigt gatorna och det offentliga rummet och den konsten kom efter hand att kallas för Street Art eller på svenska gatukonst."
Här är först ett foto på Keith och MJ, sedan 4 av Keiths många verk. Ett är på självaste Berlinmuren!
xoxo
Em
tack till www.haring.com
Och nu har det skett igen. Jag slår på teven, helt slumpartar och det är K-special. Om en konstnär som även han lyckas beröra och inspirera mig. Keith Haring.
Alltså K-special + Emmla = Sant!
Det programmet är väldigt underskattat.
Jag är inte ens särskilt konstintresserad, men jag beundrar alla människor som skapar något. Kreativitet är det vackraste en människa har att erbjuda!
Tyvärr finns Keith Haring inte med oss idag, som så många andra fantastiska människor har han gått bort i AIDS.
Lite info om Keith från svenska Wikipedia.
"Keith Haring, född 4 maj 1958 i Reading, Pennsylvania, USA, död 16 februari 1990 i New York, var en amerikansk konstnär. Han studerade vid School of Visual Arts, New York 1978-1979."
"Haring började måla på de vakanta reklamplatserna i tunnelbanan. Han använde krita, som inte är permanent (till skillnad från sprayfärg). Trots detta blev han arresterad upprepade gånger. Den överhettade konstscenen, "konst-boomen", under 1980-talet i New York var sådan att ateljéerna inte räckte till; man intog självsvåldigt gatorna och det offentliga rummet och den konsten kom efter hand att kallas för Street Art eller på svenska gatukonst."
Här är först ett foto på Keith och MJ, sedan 4 av Keiths många verk. Ett är på självaste Berlinmuren!
xoxo
Em
tack till www.haring.com
Tokio Hotel - Phantomrider
"Phantomriders
Always die on their own"
Random ramblings
Ibland önskar jag att jag var lite modigare. Lite mer bekymmerslös. Att jag kunde agera först och tänka sedan. Men jag tänker alltid först. Och alltid lite för länge. Och om jag kan tänka på allt så ser jag till att alla får veta allt också. Om jag ska fråga någon något, eller be någon om något, så se jag alltid till att de dem alla anledningar i världen till att säga nej. Jag ursäktar mig själv. Alltid! Jag vill sluta med det. Men jag har inte kommit på ett sätt som funkar bättre.
Vad tjänar jag på att ursäkta mig själv? På att komma med ett förslag och sedan ge personen jag pratar med hundra anledningar till att säga nej? Jo, jag slipper bli besviken i fall personen faktiskt säger nej. Och jag slipper känna att jag är till besvär. Jag vill aldrig besvära någon, störa, vara i vägen.
Jag vet att detta knappast är ett hälsosamt beteende, i längden mår jag ju inte bra av att hålla på så här. Men jag har som sagt inte kommit på ett sätt som funkar bättre. Jag bite rmig i tungan ibland och försöker låta bli att komma med ursäkter och förklaringar. Ibland lyckas jag, men då kommer massa obehagliga känslor istället. Oro, nervositet, blyghet. Jag kan vara rysligt blyg, även om jag brukar dölja det med att ständigt babbla. Och slänga ur mig ursäkter och förklaringar.
Okej jag vet inte var jag vill komma med det här. Verkligen inte.
Ville väl bara dela med mig.
Och, om någon har ett tips på hur jag kan ändra mitt beteende, så dela gärna med er!!
xoxo
Em
Vad tjänar jag på att ursäkta mig själv? På att komma med ett förslag och sedan ge personen jag pratar med hundra anledningar till att säga nej? Jo, jag slipper bli besviken i fall personen faktiskt säger nej. Och jag slipper känna att jag är till besvär. Jag vill aldrig besvära någon, störa, vara i vägen.
Jag vet att detta knappast är ett hälsosamt beteende, i längden mår jag ju inte bra av att hålla på så här. Men jag har som sagt inte kommit på ett sätt som funkar bättre. Jag bite rmig i tungan ibland och försöker låta bli att komma med ursäkter och förklaringar. Ibland lyckas jag, men då kommer massa obehagliga känslor istället. Oro, nervositet, blyghet. Jag kan vara rysligt blyg, även om jag brukar dölja det med att ständigt babbla. Och slänga ur mig ursäkter och förklaringar.
Okej jag vet inte var jag vill komma med det här. Verkligen inte.
Ville väl bara dela med mig.
Och, om någon har ett tips på hur jag kan ändra mitt beteende, så dela gärna med er!!
xoxo
Em
Änglavakt
Det finns änglar. Det finns en Gud.
Jag vet detta. Men ibland blir det extra tydligt.
Bill Kaulitz var på väg från Hamburg till Berlin dagen innan EMA's, alltså onsdagen förra veckan. En bil kommer in framför honom utan att blinka, och han måste väja för den. Han kör in i sidan av vägen. Tack vare att han har en sådan stabil bil, och en jäkla änglavkat så överlever han. Utan skador. Förutom en svår chock så klart.
Herregud.
Jag var i Berlin.
Lek med tanken att det inte gått så bra.
Att Bill blivit allvarligt skadad eller...
dött.
Alla försökte övertala honom att ställa in EMA framträdandet. Men det gjorde han inte. Och så såg jag Tokio Hotel för första gången. Mitt livs lyckligaste ögonblick. Och jag visste inte. Vi visste inte. Helt sjukt. Men de visste, och det var därför de hade sin familj och sina vänner där. Det var därför Bill var så noga med att tacka vänner och familj i tack-talet. Det var därför Tom såg mer eller mindre lidande ut under hela kvällen. Tom är inte bra på att låtsas att allt är bra. Bill är kung på det.
Jag är nog lite chockad.
För det hade kunnat bli så annolrunda. Mitt livs bästa dag hade kunnat bli en av de värsta dagarna.
Tacka Gud för att det inte blev så. För att Bill klarade sig.
Jag vet detta. Men ibland blir det extra tydligt.
Bill Kaulitz var på väg från Hamburg till Berlin dagen innan EMA's, alltså onsdagen förra veckan. En bil kommer in framför honom utan att blinka, och han måste väja för den. Han kör in i sidan av vägen. Tack vare att han har en sådan stabil bil, och en jäkla änglavkat så överlever han. Utan skador. Förutom en svår chock så klart.
Herregud.
Jag var i Berlin.
Lek med tanken att det inte gått så bra.
Att Bill blivit allvarligt skadad eller...
dött.
Alla försökte övertala honom att ställa in EMA framträdandet. Men det gjorde han inte. Och så såg jag Tokio Hotel för första gången. Mitt livs lyckligaste ögonblick. Och jag visste inte. Vi visste inte. Helt sjukt. Men de visste, och det var därför de hade sin familj och sina vänner där. Det var därför Bill var så noga med att tacka vänner och familj i tack-talet. Det var därför Tom såg mer eller mindre lidande ut under hela kvällen. Tom är inte bra på att låtsas att allt är bra. Bill är kung på det.
Jag är nog lite chockad.
För det hade kunnat bli så annolrunda. Mitt livs bästa dag hade kunnat bli en av de värsta dagarna.
Tacka Gud för att det inte blev så. För att Bill klarade sig.
Du wirst für mich immer heilig sein
xoxo Em
Dagens dikt (2009-11-12)
Det är egentligen en låttext. Vet inte orginalartisten, men jag har lyssnat på Peter Jöbacks version.
God loves everyone
God loves everyone
Like a mother loves her son
No strings at all
Unconditional
Never one to judge
Would never hold a grudge
'Bout what's been done
God loves everyone
There are no gates in heaven
Everyone gets in
Queer or straight
Souls of every faith
Hell is in our minds
Hell is in this life
But when it's gone
God takes everyon
Its love is like a womb
It's like the air from room to room
It surrounds us all
The living and the dead
May we never lose the thread
That bound us all
The killer in his cell
The atheist as well
The pure of heart
And the wild at heart
Are all worthy of its grace
It's written in the face
Of everyone
God loves everyone
There's no need to be saved
No need to be afraid
Cause when it's done
God takes everyone
God loves everyone
2009-11-11
Nu är pappa, pappas fru och min halvbror i Örebro på besök =)
Vi har varit på Gustavsvik idag och badat, Joel hade jättekul.
Nu är de på sitt hotell, imorgon kommer de förbi och käkar frukost innan vi åker ner på stan. Så skiljs vi åt efter lunch då jag ska till skolan igen.
Förhoppningsvis kommer Isabelle hit nästa helg. Det skulle vara hemskt kul. Vi vill gå och se New Moon tillsammans och så vill jag visa henne stan, och hur jag bor. Under de 3 månader jag bott här (är faktiskt 3 månader på sändag) har hon aldrig tidigare häslat på. Så det ser jag framemot!
Livet går vidare. Men man har alltid sina minnen. För en vecka sedan var jag i Berlin. En svindlande tanke. Och flera dagar fyllda av minnen som jag kommer leva på länge <3 och fortsätta tjata om xD
Jag har massor i huvudet just nu. Massor av tankar och känslor i kroppen. Jag kanske skriver ner allt någon gång, men just nu passar det inte. Vissa saker måste få växa lite först, innan man kan sätta ord på det. Föresten är det ett virrvarr av saker, så det skulle mest bara bli en förvirrad redogörelse ändå. Men summan av kardemumman blir nog att jag är lycklig. Och det är ju bra!
Ha det fint.
xoxo
Em
Vi har varit på Gustavsvik idag och badat, Joel hade jättekul.
Nu är de på sitt hotell, imorgon kommer de förbi och käkar frukost innan vi åker ner på stan. Så skiljs vi åt efter lunch då jag ska till skolan igen.
Förhoppningsvis kommer Isabelle hit nästa helg. Det skulle vara hemskt kul. Vi vill gå och se New Moon tillsammans och så vill jag visa henne stan, och hur jag bor. Under de 3 månader jag bott här (är faktiskt 3 månader på sändag) har hon aldrig tidigare häslat på. Så det ser jag framemot!
Livet går vidare. Men man har alltid sina minnen. För en vecka sedan var jag i Berlin. En svindlande tanke. Och flera dagar fyllda av minnen som jag kommer leva på länge <3 och fortsätta tjata om xD
Jag har massor i huvudet just nu. Massor av tankar och känslor i kroppen. Jag kanske skriver ner allt någon gång, men just nu passar det inte. Vissa saker måste få växa lite först, innan man kan sätta ord på det. Föresten är det ett virrvarr av saker, så det skulle mest bara bli en förvirrad redogörelse ändå. Men summan av kardemumman blir nog att jag är lycklig. Och det är ju bra!
Ha det fint.
xoxo
Em
November
Soundtracket till vår Berlinresa...och de låtar som jag kommer lyssna sönder resten av November och drömma mig tillbaka ^^
Beyonce - Sweet Dreams/Beautiful Nightmare
Black eyed peas - I got a feeling
Tokio Hotel - World Behind My Wall
David Guetta feat. Akon - Sexy Bitch
Beyonce - Sweet Dreams/Beautiful Nightmare
Black eyed peas - I got a feeling
Tokio Hotel - World Behind My Wall
David Guetta feat. Akon - Sexy Bitch
2009-11-08
Lyssnar på just nu: Sing - Peter Jöback & Kate Piersson
Igår hade min blogg besöksrekord!!!
95 stycken unika besökare.
Jag förstår ju att det är för att jag berättade om mitt och Saras EMA äventyr, och det gör mig så glad för jag ville verkligen dela med mig av det för det var en så fantastisk upplevelse och en så härlig resa!
Nu hoppas jag förstås att i alla fall några av er som läste min blogg igår kommer titta in här då och då och läsa även när jag skriver om annat =)
Nu ska jag äntligen ta mig en dusch (jag har varit riktigt lat idag och ätit både frukost och lunch i min pjamas) och sedan fortsätta plugga.
Livet går vidare, även efter att man upplevt något fantatsikt. Och det i sig är ju fantastiskt, att man faktiskt lever, att man har ett liv värt att leva. Jag är glad att vara tillbaka i Örebro, tillbaka i verkligheten. Men jag kommer aldrig glömma dagarna i Berlin.
Och jag blir mer och mer övertygad för var dag som går om att jag en dag ska bo i den staden
xoxo
Em
Igår hade min blogg besöksrekord!!!
95 stycken unika besökare.
Jag förstår ju att det är för att jag berättade om mitt och Saras EMA äventyr, och det gör mig så glad för jag ville verkligen dela med mig av det för det var en så fantastisk upplevelse och en så härlig resa!
Nu hoppas jag förstås att i alla fall några av er som läste min blogg igår kommer titta in här då och då och läsa även när jag skriver om annat =)
Nu ska jag äntligen ta mig en dusch (jag har varit riktigt lat idag och ätit både frukost och lunch i min pjamas) och sedan fortsätta plugga.
Livet går vidare, även efter att man upplevt något fantatsikt. Och det i sig är ju fantastiskt, att man faktiskt lever, att man har ett liv värt att leva. Jag är glad att vara tillbaka i Örebro, tillbaka i verkligheten. Men jag kommer aldrig glömma dagarna i Berlin.
Och jag blir mer och mer övertygad för var dag som går om att jag en dag ska bo i den staden
xoxo
Em
Mitt i ett äventyr ( EMA 2009, Berlin)
"Wir sind träumer"
Vi är alla drömmare. Vi drömmer. Och vissa drömmar går i uppfyllelse.
Jag har precis kommit hem från Berlin. Från en dröm som jag inte vill vakna upp ur.
Jag mötte Sara vid halv nio tiden i tisdagskväll, då började vår resa, vårt äventyr. Vi anlände till Berlin ungefär tolv timmar senare, och vi checkade in på vårt hotell Leonardo Royal Hotel vid Aöexanderplatz( ett hett tips för det var hur fint och underbart som helst, och inte alls dyrt för att vara fyrstjärnigt och med så bra läge!!) Vis ov några timmar innan vi gick ut och käkade.
Sedan släckte vi vid nio tiden och sov 12 timmar (!!) till vid nio tiden nästa morgon. Då kokade Sara te (fanns sånt på rummet) och jag pomenerade till närmsta caféet för att köpa mackor som vi skulle käka på rummet. Sedan började vi vå pepp-inför-EMA-dag. Vi duschade,Sara målade mina naglar, vi gav oss ner på stan och hon köpte en handväska. Vi gick till Park Inn Hotel där många där MTV hade satt upp bord och man fick hämta sina biljetter. Sedan köpte vi med oss sallad från Burger King och käkade på rummet, sedan sminkade vi oss, klädde upp oss och vid fem-halv sex tiden begav vi oss ner i lobbyn där vi köpte varsitt glas vitt vin och kände oss lyxiga.
Vi beställde en taxi som kom strax före halv sju. Vi mötte upp de andra vinnarna och vår kontaktperson från MTV Sofie Josephson på Park Inn så åkte vi gemensamt i en chratrad buss till O2 arena. Där fick vi gå in i en egen kö, passera alla tusentals människor som köade ^^ Och där blev det strul. Jag kom in direkt för jag kund evisa på mitt körkort att jag var över 18 men Sara hade inget ID med sig efter som Sofie sagt att det inte behövdes. Men Sofie löste det och Sara kom in. Så gick vi till vårt block, vi satt högt upp men i mitten, verkligen mittemellen greenroom area och den lilla scenen.
När det började kunde jag inte förstå att vi var där. Att vi såg Green Day, Beyonce, Jay- Z, Placebo, Backstreetboys, David Hasselhoff, Katy Perry...och sen så klart. Tokio. Hotel. !!!!!!
När de gick på scenen, vi såg först hur Georg, Gustav och Tom kom ut på lilla scenen, sen såg vi att Bill stog på catwalken mellan stora scenen och lilla scenen, och vi bara skrek. Så började det opch jag minns bara bitar. Det finns inga ord som kan beskriva hur det kändes. Hur underbart det va. Så när Gustavs trummor började brinna skrek jag i chock; KOLLA GUSTAV! ( ni kan höra detta på videon som jag postar längre ner) Och sedan brann Georgs keyboard också. och vi kunde känna värmen ända upp till där vi satt. Galet.
Och sedan när Jesse Metcalf skulle presentera Best Group priset. Jag ville bara...sluta andas, för det gjorde ont att andas, jag var så sjukt nervös. För jag vet hur mycket alla fans har röstat, hur vi alla verkligen kämpat för att ge killarna priset. Så säger han Tokio Hotel. Och jag skriker, hoppar, applåderar, skakar hand med mina grannar som också tycks vara TH fans. Ett par från Italien och en tant från Frankrike. Och det är bara så mycket lycka och så så så mycket kärlek.
Sedan är det efterfest på Hard Rock Café. Nästan omöjligt att få tag på taxi. Men vi lyckas. På vägen till vägen där vi lyckades haffa en texi hittar jag tidningen Intro, den ligger bara på ett elskåp helt oskadd. Det är den med intervjun med Bill och Tom, när ett annat tvillingpar intervjuat dem. Det är tidningen där TH är på omslaget men de är tecknade, inte som foto. Den tog jag så klart med mig! På Har Rock Cafe var det dött, men det passade vår sinnesstämning, Sara och jag njöt av atta bara vara där ett tag, köpa varsinn drink och bara försöak smälta det vi varit med om innan vi tog taxi tillbaka till hotellet.
Igår checkade vi ut vid tolv tiden. Sedan spenderade vi dagen på Alexanderplatz, frukost på Dunkin Donuts och lunch på KFC innan vi åkte till flygplatsen. 20.25 igår kväll lyfte planet. 09.05 kom vårt tåg in på stationen här i Örebro. jag sov ett par timmar på tpget mellan Stockholm och Örebro men det är allt.
Nu ska jag lägga upp bilder från våra fantastiska dagar. Och videon från EMA!!
Trötta tjejer på Skavsta flygplats natten till onsdagen
Té frukost på hotellet torsdagen den 5e november
Älskade sängarna, så så sköna!!
Utsikt från vårt hotellrum, så ni ser hur nära Alexanderplatz det var.
Biljetten till EMA
Vitt vin i baren på Leonardo Royal.
Vi väntar i lobbyn på Park Inn Hotell, och ni får se hela min outfit!
Arenan utifrån.
Jag och Sara på våra platser inuti arenan.
Lilla scenen och catwalken som leder till stora scenen.
Greenroom scenen.
Green Day, öppningsnummer.
Sara och jag såg Tokio Hotel live för första gången.
Blue Devil och Strawberry Lemonade på Hard Rock Cafés aftershow party.
Dunkin Donuts frukost fredagen den 6e november.
Kentucky Fried Chicken.
Trötta tjejer på Skavsta flygplats natten mellan igår och idag.
xoxo
Em
Vi är alla drömmare. Vi drömmer. Och vissa drömmar går i uppfyllelse.
Jag har precis kommit hem från Berlin. Från en dröm som jag inte vill vakna upp ur.
Jag mötte Sara vid halv nio tiden i tisdagskväll, då började vår resa, vårt äventyr. Vi anlände till Berlin ungefär tolv timmar senare, och vi checkade in på vårt hotell Leonardo Royal Hotel vid Aöexanderplatz( ett hett tips för det var hur fint och underbart som helst, och inte alls dyrt för att vara fyrstjärnigt och med så bra läge!!) Vis ov några timmar innan vi gick ut och käkade.
Sedan släckte vi vid nio tiden och sov 12 timmar (!!) till vid nio tiden nästa morgon. Då kokade Sara te (fanns sånt på rummet) och jag pomenerade till närmsta caféet för att köpa mackor som vi skulle käka på rummet. Sedan började vi vå pepp-inför-EMA-dag. Vi duschade,Sara målade mina naglar, vi gav oss ner på stan och hon köpte en handväska. Vi gick till Park Inn Hotel där många där MTV hade satt upp bord och man fick hämta sina biljetter. Sedan köpte vi med oss sallad från Burger King och käkade på rummet, sedan sminkade vi oss, klädde upp oss och vid fem-halv sex tiden begav vi oss ner i lobbyn där vi köpte varsitt glas vitt vin och kände oss lyxiga.
Vi beställde en taxi som kom strax före halv sju. Vi mötte upp de andra vinnarna och vår kontaktperson från MTV Sofie Josephson på Park Inn så åkte vi gemensamt i en chratrad buss till O2 arena. Där fick vi gå in i en egen kö, passera alla tusentals människor som köade ^^ Och där blev det strul. Jag kom in direkt för jag kund evisa på mitt körkort att jag var över 18 men Sara hade inget ID med sig efter som Sofie sagt att det inte behövdes. Men Sofie löste det och Sara kom in. Så gick vi till vårt block, vi satt högt upp men i mitten, verkligen mittemellen greenroom area och den lilla scenen.
När det började kunde jag inte förstå att vi var där. Att vi såg Green Day, Beyonce, Jay- Z, Placebo, Backstreetboys, David Hasselhoff, Katy Perry...och sen så klart. Tokio. Hotel. !!!!!!
När de gick på scenen, vi såg först hur Georg, Gustav och Tom kom ut på lilla scenen, sen såg vi att Bill stog på catwalken mellan stora scenen och lilla scenen, och vi bara skrek. Så började det opch jag minns bara bitar. Det finns inga ord som kan beskriva hur det kändes. Hur underbart det va. Så när Gustavs trummor började brinna skrek jag i chock; KOLLA GUSTAV! ( ni kan höra detta på videon som jag postar längre ner) Och sedan brann Georgs keyboard också. och vi kunde känna värmen ända upp till där vi satt. Galet.
Och sedan när Jesse Metcalf skulle presentera Best Group priset. Jag ville bara...sluta andas, för det gjorde ont att andas, jag var så sjukt nervös. För jag vet hur mycket alla fans har röstat, hur vi alla verkligen kämpat för att ge killarna priset. Så säger han Tokio Hotel. Och jag skriker, hoppar, applåderar, skakar hand med mina grannar som också tycks vara TH fans. Ett par från Italien och en tant från Frankrike. Och det är bara så mycket lycka och så så så mycket kärlek.
Sedan är det efterfest på Hard Rock Café. Nästan omöjligt att få tag på taxi. Men vi lyckas. På vägen till vägen där vi lyckades haffa en texi hittar jag tidningen Intro, den ligger bara på ett elskåp helt oskadd. Det är den med intervjun med Bill och Tom, när ett annat tvillingpar intervjuat dem. Det är tidningen där TH är på omslaget men de är tecknade, inte som foto. Den tog jag så klart med mig! På Har Rock Cafe var det dött, men det passade vår sinnesstämning, Sara och jag njöt av atta bara vara där ett tag, köpa varsinn drink och bara försöak smälta det vi varit med om innan vi tog taxi tillbaka till hotellet.
Igår checkade vi ut vid tolv tiden. Sedan spenderade vi dagen på Alexanderplatz, frukost på Dunkin Donuts och lunch på KFC innan vi åkte till flygplatsen. 20.25 igår kväll lyfte planet. 09.05 kom vårt tåg in på stationen här i Örebro. jag sov ett par timmar på tpget mellan Stockholm och Örebro men det är allt.
Nu ska jag lägga upp bilder från våra fantastiska dagar. Och videon från EMA!!
Trötta tjejer på Skavsta flygplats natten till onsdagen
Té frukost på hotellet torsdagen den 5e november
Älskade sängarna, så så sköna!!
Utsikt från vårt hotellrum, så ni ser hur nära Alexanderplatz det var.
Biljetten till EMA
Vitt vin i baren på Leonardo Royal.
Vi väntar i lobbyn på Park Inn Hotell, och ni får se hela min outfit!
Arenan utifrån.
Jag och Sara på våra platser inuti arenan.
Lilla scenen och catwalken som leder till stora scenen.
Greenroom scenen.
Green Day, öppningsnummer.
Sara och jag såg Tokio Hotel live för första gången.
Blue Devil och Strawberry Lemonade på Hard Rock Cafés aftershow party.
Dunkin Donuts frukost fredagen den 6e november.
Kentucky Fried Chicken.
Trötta tjejer på Skavsta flygplats natten mellan igår och idag.
xoxo
Em
